Everything has an beginning..and here is mine.
Del 1 utav 2.
Så, då kommer det då. Har haft många som velat att jag berättar om hur jag har kommit till den platsen jag är på idag. För jag har ändå kommit någonstans, även om det knappt är en början så är det ändå det. För mig är det viktigt att vara ödmjuk, det har jag alltid lärt mig. För det är inte bara jag som har tagit mig hit, det ska gudarna veta. Finns så många människor runt om kring mig som har hjälpt och stöttat mig på vägen. Nämner inga så glömmer jag inga, men självklart är mina föräldrar den största väggen som stöttar mig. Men jagJ är så glad över det jag åstadkommit, lycklig över att få chansen att kämpa. Jag har ridit 6 Svenska Mästerskap, jag har vunnit Nordiska Mästerskapen i lag och tagit ytterligare ett silver inviduellt. Jag har fått galoppera in i ett fullsatt Scandinavium, och om jag fortsätter följa min dröm så är det inte sista heller..
Sanningen är att jag inte har bott i Sverige hela mitt liv, utan jag flyttade hit för ett par år sedan. Min resa började i Belgien, alltså är svaret ja på den frågan, jag pratar franska flytande och inte flamländska. Det började på en ridskola som heter Côté Poney som ligger i Wauthier-Braine utanför Bryssel. Där börjde jag när jag var fyra år gammal. Kommer aldrig glömma en liten shetlands ponny som jag alltid fick rida på, Caramel hette den och var en liten pigg skäck. När jag dock blev lite äldre och lärde mig rida, så fanns det bara en sak i huvudet för mig. Poney-Games! För er som inte vet så är det alltså gymkhana. Och för er som inte vet vad gymkhana är så är här en liten film på det.
Mitt lag var väldigt framgångsrika under några år. Vi hette "Les Moustiques" som betyder "myggorna" därför att vi var nästan alltid yngst mot de vi tävlade. När vi sedan till min förödelse flyttade till Sverige (mamma och pappa fick muta mig genom att köpa en häst som jag fick ta med till Sverige, ville veeerkligen inte flytta! haha..) När vi då fick reda på att det inte fanns något gymkhana lag i Sverige, eller iallafall inte där vi bodde (I belgien var det jätte stort, så trodde så klart att det var det här också!) Då var det bara till att sätta igång med hoppningen. Självklart hade jag ju mycket nytta av min gymkhana erfarenhet, hade ju extremt bra balans, känsla för hästen och vinnarskalle ut i fingerspetsarna. Var dessutom van vid att tävla mycket och förbereda hästen, men det var ju på ett helt annat sätt! Hade absolut ingen känsla för rytm eller takt, eller hur man fick hästen att jobba i form..
Detta var alltså del 1 utav 2 av min ridkarriär så här långt! Vad tycker ni? Del 2 kommer snart så håll utkik..
LES MOUSTIQUES! (ursäkta kvalitén)
hästen som gav mig allt- Milou. Min Milton..
En suddig bild från någon sorts Pay 'n Jump i Belgien. Detta var min första "hopptävling"!!/tiff
är dina föräldrar födda i belgien eller har dom flyttat dit på senare år?
Det va skit bra!
jättebra, men är dina föräldrar helsvenska? annars pratar ni riktigt bra svenska tycker jag =P
hur gammal var du när du flyttade hit?
Hej, kan du inte lägga upp en film på ert stall och hus alla rum,berätta om din familj alla djur ni har på gården med bilder?:)
varför flyttade ni hit? och hur länge exakt har ni bott här?
Hej. Jag kanske verkar lite konstig och så, men asså, jag tycker det är jättejobbigt att rida gymkana. Både för att jag inte gillar att tävla särskilt mycket, men också för att jag tycker synd om hästarna. Dom kanske tycker det är jättekul och så, men när man skänklar så mycket och håller på, jag tycker det är jobbigt och kolla på. Eller har jag helt fel? Tycker hästarna jättemycket om det och är det typ speciella hästar som gör det? Min mamma har ridskola och så och jag ligger på ganska överkurs inom både hoppningen och dressyren, men med tanke på att jag inte gillar gymkana så har jag inte tagit reda på så mycket fakta om det heller.
Sen har jag några frågor till, och jag tyckte det var bäst att ställa den till dig för jag vet hur grymt duktig du är på hoppning och hästar och så :)
Asså, såhär är det:
När jag var 1 dag fick jag en häst, jag kunde ju givetvis inte rida den då, men jag fick det. Och det var egen uppfödning på mammas ridskola. Det var en shettlandsponny som heter ceasar, dom har honom fortfarande kvar på ridskolan, jag tror han är 15 nu. Och hoppa var det bästa jag visste. Men när jag var 9 fick jag en ny häst. En b-ponny som heter Fee. Hon är imp. från Tyskland. Korsning mellan Welsh, Arab och något till. Men hon hade ett litet problem, hon var jättepigg och hur busig som helst. Och jag som var van vid min lilla A-ponny kunde ju inte riktigt hantera detta. Så jag ramlade av gång på gång. Under det första halvåret så ramlade jag av ca. 3 ggr per lektion. Jag flög in i väggar, Fastnade i stigbyglar och blev släpad efter henne o.s.v. Allt möjligt hemskt som kunde hända en 9-10 åring. Så jag blev jätterädd för att hoppa, och varje gång jag ramlade av och fick jätteont red jag inte på ungefär 2 veckor. Så jag kom långt efter i nivå i skillnad mot dom som gick i min ridgrupp. Men jag älskade denna häst och jag bestämde mig tillslut att jag inte skulle ge upp. Då var jag ca. 11 år. Så jag kämpade och kämpade och kämpade och tillslut gick det bättre och bättre och jag kom upp i nivån som mina kompisar var i igen. Men jag var fortfarande livrädd för att hoppa och allt över 60 cm tyckte jag var jättehögt. Och det jobbigaste var väl att Fee ÄLSKADE att hoppa. Hon är 126,5 cm i mankhöjd och har kapaciteten att hopp ca. 1-1.10 m med ryttare. Men för att bli bättre och modigare började jag rida lite andra och större hästar som var duktiga på att hoppa, och jag började i en special hopp-grupp. Det gick bättre och jag lärde mig kontrollera Fee. För förut hade jag noll koll! Så tillslut började jag tävla henne, det gick ganska okej i början, men när jag kom upp på ungefär 60 cm blev hon rädd en gång så jag ramlade av rakt på en bom och skadade ryggen. Det var inte jätteallvarligt men jag har kvar den än och den gör bl.a att mina muskler inte växer lika snabbt som min rygg och därför spänner jag mig i ryggen hela tiden vilket gör att jag får jätteont. Men iaf, efter den olyckan fick jag börja om på 0 igen. Men nu för ungefär ett halvår sen så hade jag nästan växt ur henne. Men det var först då jag ville och kunde tävla henne så jag gjorde det lite. Men framför allt så började jag hoppa "högt" på henne. En gång hade vi hoppning 2 lektioner i rad och 1:a gången kom jag inte ens över ett plank på 20 cm. Men jag bestämde mig för att jag skulle klara det så jag övade i flera dagar och tillslut på nästa lektion så hoppade jag samma plank, på samma ställe fast 90 cm högt. Och efter det har det gått mycket bättre. Men för ett halvår sen ungefär fyllde jag 13 och då kunde jag inte tävla henne längre så vi köpte en ny häst. Jag fortsatte rida henne, och jag gör det fortfarande, men jag började rida den ny hästen ganska mycket. Han hette Herton. En 9årig valack, New Forest, C-ponny. JÄTTEFIN! Och hur duktig som helst på både dressyr och hoppning. Så jag börjde hoppa honom och kom upp i högre höjder. Men på andra hästar tyckte jag fortfarande att allt över 60 cm var högt. Men nu ska mamma sälja ridskolan så vi har flyttat närmre Karlskrona än vad vi bodde innan. Och då tog vi med Herton. Jag rider fortfarande Fee och lite andra hästar nere på ridskolan i hoppgruppen, men bara typ 3 ggr i veckan. Men nu den 22:a April fastnade han i boxen och bröt nacken och dog, oturligt nog precis när jag skulle börja tävla honom :'(. Så nu letar vi ny häst. Men jag rider hästarna nere på ridskolan nu lite ist. Men jag är fortfarande fruktansvärt rädd för att hoppa allt över 60 cm. Så här kommer mina frågor:
1. Har du något bra förslag på hur jag ska göra för att få bort min rädsla? Typ tränare eller någon speciell träning man kan göra eller bara ett bar tips?
2. Vet du någon häst som är till salu som kan ta mig upp i nivå och som jag kan börja tävla som inte är allt för gammal?
Hej, tycket din blogg är en av dem finaste jag sett. kollar den typ varje dag det händer ju så mycket kul här att se och få veta.. !
Kan du inte lägga upp fler bilder på ert hus, stall alla djur m.m. ?!
Tycker annars bloggen är toppen:D!!!
Skojar du!! Jag började också rida där när jag bodde i Belgien!!
